Fyr Till Fyr & det där med att solovandra

Sedan jag flyttade till Kalmar för fyra år sedan har jag nog alltid föredragit att besöka Öland under den årstid när landskapet är som mest kargt. Enligt min åsikt på hösten/vinter eller tidig vår. Visst, ön är fantastisk vacker även på sommaren men det är något speciellt med det där karga, råa, ödsliga landskapet som uppstår när turisterna och all den gröna prakten försvinner.

Delvis därför som jag bestämde mig för att köra Fyr till Fyr, dvs att vandra från Långe Erik i norr till Långe Jan i söder, i december. Dessutom är det ju myggfritt då också, alltid ett stort plus. Vädret var i det närmaste perfekt, nja, eller i vilket fall efter att Dag Ett var avklarad. Några minusgrader, sol och förvånansvärt lite vind för att vara Öland. Började vid Långe Erik i norr, drog mig österut på ön och tog Böda vandringsled ned till Böda Sand där jag sedan korsade ön och kom ut på västra sidan i höjd med Byarum Sandvik och fortsatte kustvägen söderut.

Långe Erik & jag.

Mysigt litet vindskydd norr om Böda Sand camping.

Mkt asfalt bli’re…

…men även lite mjuk sandig led.

Tyvärr så fick det alltså bli solovandring denna vända eftersom Gunilla arbetade och jag, som är mellan två jobb, var tvungen att få in själva turen innan nya jobbet drog igång. Så ensam är stark, eller? Nä, verkligen inte! Fytteracka’n var trist det var att vandra ensam! Dessutom så, och jag vill egentligen inte medge det, så lämpar sig inte Öland för en thru hike, i vilket fall inte om du vill undvika vägar, både asfalterade och grusade diton. Det går nämligen inte. Möe väg blir det alltså.

Så efter att ha haft det rätt tråkigt i 2 dagar och en halv, trots vacker natur i min omgivning, valde jag helt enkelt att avsluta min tur. Missförstå mig rätt, jag diggar att vandra på Öland och hade säkert kunnat stå ut lite längre att vandra väg om jag haft någon att dela det med, men jag är helt enkelt ingen solovandrare. Somliga är det, jag är det definitivt INTE. Att vara ensam i tältet på kvällarna (och de blev ganska långa eftersom det mörknade vid 4-tiden) var absolut inga problem. Efter att alla bestyr var gjorda så läste jag bok eller lyssnade på någon podcast och somnade gott runt 22-tiden.

Laga & äta mat i tältet? Jajemän, Hilleberg Nallo2 gav perfekt ventilation och utrymme.

Nä, det var just dagarna som blev tråkiga och att gå runt och ha trist för att ska kunna checka av ännu en thru hike låg inte högt upp på min önskelista. Jag vandrar ju för att det är kul, inte för själva prestationens skull. För mig är nog vandringen en kombo av att vandra, uppleva naturen och att faktiskt dela det med någon eller några längs med turen. Jag är helt enkelt en sociovandrare, inte en solovandrare. Å nu vet jag det! Alltid något att komma underfund med vid dryga trettiosex års ålder…
Men som sagt, Öland är fasligt vackert så här års, kolla här bara:

Många färister bli’re längs med Kustvägen.

Fullt med rösen utefter Kustvägen. 

Hilleberg Nallo 2 strax söder om Djupvik. Finfint tält och finfin tältplats.

Och här är vyn från andra hållet. Finfint som sagt.

 

Finfina och sociala kameler finnes också på ön. Mycket finfint på Öland alltså.

Med det sagt så betyder det ju inte att jag aldrig kommer vandra på Öland igen. Tvärtom. Kommer bara inte göra det solo. Stora Alvaret är fantastiskt att ströva runt på, hela Mörbylångaleden är ännu inte avklarad och Böda vandringsled upp till och runt Trollskogen är rejält vacker den också. Det finns ett gäng med fina vindskydd lite varstans att övernatta i och tar du med dig tält så finns det gott om finfina tältplatser. Du hittar ett gäng med leder om du söker i cyberrymden, bla på Cykla på Öland eller oland.se

Finfina vindskydd i Penåsa.

Stora Alvaret i trakterna kring Penåsa

Blött Stora Alvaret i mars månad

Böda vandringsled bjuder både på kustnära känsla…

…och härlig tallskog.

Lågsäsong är dessutom stranden ledig så du kan slå upp ditt tält.

Om du/ni dock vill ge dig/er på en Fyr Till Fyr med apostlahästarna, så gör’t! Var beredd på att det blir möe väg bara, nästintill hela vägen från Ölands norra udde ner till Färjestaden, med några få undantag. Kommer jag försöka mig på en Fyr till Fyr thru hike igen då? Nja, kanske. Om jag får sällskap. Alternativet är en thru bike eller en thru roll, dvs på rullskidor. Som vanligt, it ain’t over until the fat lady sings.